we are the champions.

har en massa ord som jag bara vill få ut, de är för mycket eller inte tillräckliga eller bara konserveras i olycksdepartementet i hjärnan. det är solen och det är tröttheten men mest är det lyckan. för det var dagen d och det var tre dagar sedan och det var jag och det var du och det var du och jag och det var 365 dagar bort på en bänk någonstans. samma konserverade ananasburkar, det spelades samma repulsiva countryverser och det var samma ögon men jag kunde inte längre drunka i dom. en 365 dagar lång sårskorpa och sen känns det ingenting. tänkte att jag var 365 dagar äldre, sedan det var jag och du och det var du och jag, men inte 365 dagar visare.