Igår kväll satt jag på en solig altan och sa att "jag bryr mig typ inte, det blir som det blir". Men då var det en fortfarande en fin afton på en solig altan. Det var inte ens mina ord, det var någon finsk dryck som talade.
Fan vad jag fick ångra det sen. Ensam tandborste. Tom säng. Inga kläder som hängde slarvigt på tork. Inga lugnande andetag mot min nacke. För min känslofunktion är rubbad och tar tydligen 13 timmar på sig att känna något. För det var så lång tid det tog innan tårarna kom. 13 timmar.
(Behöver nya tidsfördriv.
Vill inte vara själv. Vill ha bubblig hjärna och
tankar på annat håll. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar