Efter 60 minuter känns det som att jag kan börja andas jämnt.
Den värsta chocken har släppt, men vad ska jag säga?! Inga ord,
inga ord i hela jävla svenska akademiens ordlista skulle ens vara
i närheten av ett plåster på detta sår. Så jag vet inte.
Älskade älskade vän,
om än
jag saknar ord,
aldrig hittar igen dem
och bara står där stum,
aldrig hittar igen dem
och bara står där stum,
så står jag vid din sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar