Har en allt annat än god morgon, känner mig näst intill kränkt av juicen som står i kylskåpet och bara "god morgon" och jag bara "det är det FAN inte". Av dessa simpla anledningar:
- Vaknar med ett huvud stort som en jävla elefant (eller vad man säger, metaforiskt talat alltså.)
- Vaknar omänskligt tidigt (kvart över åtta) efter som att någon (och det här säger jag med en hatisk röst: LP) sagt att imorgon åker vi klockan 9, var redo för avfärd då! Och jag lyssnar ju så klart. Kombinerat med punkt numero uno var detta inte en särskilt lätt grej att ta sig an, men vad gör man inte för att ens vänner ska få fira ens födelsedag ostört?
- 08:20 ringer jag denne någon (LP) för att kontrollera att vi verkligen skulle vara uppe så tidigt, efter att ha frågat mig själv vid frukostbordet "ska vi verkligen vara uppe så här tidigt?". Denne någon svarar inte.
- 08:21 ringer jag Elin och undrar "ska vi verkligen vara uppe så här tidigt?"... Nej, säger hon. Det ska vi inte.
- 08:28 försöker jag somna om. Det går inte att somna om för att solen lyser för starkt.
- 09:54 märker jag att en munsårs-tub gått sönder i min ryggsäck efter gårdagens bravader. Alla mina grejer är nedkletade av fet salva. Tänker: Som att den här morgonen kunde bli mycket värre... Sen ramlar en galen parisian ner från himlen à la Amélie, landar rakt på mig och jag bryter huvudet. (OK, nu hittar jag på...)(Men det känns fan som att jag brytit huvudet.) (Punkt.)
OBS. Dan skulle vart stolt över mig om han såg hur många anaforer jag använt mig av i denna text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar