Trodde att skogen var en fri zon för att gå runt och gapa på en nivå högre än hela den sammanlagda decibel-skalan till sister hazel-låtar...Därför blev det relativt pinsamt när jag går där och är gnolar (skriker) med i 'come around'-refrängen och det all of a sudden kommer en sådan där cykel-snubbe fram bakom den närmaste 'kröken'. Jag tystnar fortare än vinden (ingen aning om hur fort det skulle tänkas vara dock) och försöker istället låtsas att jag håller på med en repetoar där jag kallar till mig hunden. Lyckligtvis noterade jag att mannen hade hörlurar på sig när han leende svischade förbi, så kanske KANSKE hörde han inte så mycket av min granna sångröst och jag kan behålla lite av min heder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar