merci beaucoup

Utdrag från mitt mail till Lovisa:

Hur som helst, jag ringde idag! Trots att händerna darrade och det kändes som att hjärtat skulle slå hål på kroppen. Telefonsignalerna är verkligen konstiga när man ringer utomlands, men lämnar på något sätt inte efter sig en lika ekande tystnad som de gör inrikes. (Vilket kändes betryggande.) Första gången svarade dom inte, jag hade tänkt att jag skulle vänta högst fem signaler, men det blev att jag satt där i åtta signaler innan jag la på. Sedan ringde jag igen alldeles nyss, dottern i familjen svarade och jag råkade svamla på om icket-relevanta saker (som vanligt) istället för att följa det 'manus' jag lagt framför mig. Mamman skulle komma hem först om någon timme, så jag ska försöka ringa upp då. Får se hur det här går! Men som du sa, det var inte alls särskilt farligt. (Men känner mig ändå löjligt stolt nu som gjorde det.)