"Min mamma säger att ibland känns det som att du är hennes barn också"
Surrealismen. Bär minnet av dig med en slarvigt ihopsatt krans i midsommarkulörer och där kvistarna stack ut och ditt leende lyste i kapp med solen. Och det är så jag hoppas komma att minnas dig, i alla dagar. Jag får inte in det i mitt huvud, jag kan inte förstå att det är dig vi pratar om; när vi pratar om kyrkor, när vi pratar om svart klädsel, när vi pratar om kistor i behandlat trä. Men ändå är det det vi gör. (Vila i frid käraste Lena.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar