Också sitter man helt plötsligt och lyssnar på Darins sommarprat på p1 och undrar vad som hände. Det är minst sagt konstigt att säga hej då till någon och inte veta om man överhuvudtaget kan säga "vi ses". Det har alltid varit de två orden som gjort avsked uthärdliga för mig. We don't say good bye, we say until we meet again. Lever fortfarande i ett moln av surrealism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar