Så har denna helg passerat och med den en himla massa regnmoln. Idag har vi suttit bänkade framför min lilla datorskärm i någon slags filmtrance och ignorerat allt vad homework heter (läxor låter som en sådan underdrift, det här är ju verkligen home-work). Måste säga att det är otroligt vad mycket mer hemma man känner sig genom att bara gå runt i sin PJ hela dagen och återuppta sitt livsmantra il bel far niente, the beauty of doing nothing. OKEJ, känner att det här blir alldeles för seriöst. Vad jag skulle komma fram till var: det har regnat en himla massa i helgen. Och i fredags när jag vandrade hem från skolan, minding my own business och - for that matter- håller i ytterst important artwork, ser jag en massiv vattenpöl närma sig i förgrunden och i horisonten närmar sig en skåpbil. Någonstans inser jag vad som är på väg att hända och jag skriker till Maria "Noooooo" - och allt går plötsligt i slow motion när vi börjar springa för att undkomma denna situation som man trodde enbart förekom i fablernas förundrande värld. Maria hinner undan men när föraren, eller idioten som vi kan kalla honom i denna historia, börjar köra fortare flyger en mindre tsunami upp över mig. I love this country. (Och uppenbarligen att överdriva massor med konstiga uttryck. Skyller på trötthet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar